To be in constant learning
Efter en veckas nyfiket utforskande av resmålen på vår resa till Tyskland och Holland kunde man ju tro att vi var nöjda för stunden. Men icke. När Beth Chatto-symposiet ‘Rewilding the Mind’ gick i torsdags och fredags satt vi med anteckningsblocken framme och en stor balja te på bordet i studion. Digitala konferenser är ju guld värt när man bor långt ifrån (även om vi verkligen ville finnas på plats och umgås med alla intressanta människor) och man redan tycker att man uppfyllt sin kvot av resmil.
Att aldrig känna sig fullärd är en fin känsla även om det ibland känns som man kan mindre ju mer man lär sig. (vissa dagar lite mer stressande när man vill mer än vad som hinns med) Samtidigt är det ju oerhört viktigt att följa med framåt när vi vet hur mycket de gröna yrkeskategorierna kan göra för klimatet om vi får lov att utföra våra yrken på rätt sätt. Mycket pengar läggs på byggande men tyvärr investeras det inte på samma sätt i de gröna miljöerna. Trots analyser av ökade bostadspriser vid parker och siffror på ökat välmående så prioriteras inte dessa. ”Greenwashing” är något som vi tyvärr hör i många branscher och nu börjar även ”Greenwasting” (se trädkontorets inlägg på LinkedIn https://www.linkedin.com/posts/trädkontoret-ab_greenwashing-greenwasting-urbanforestry-activity-6967045774719258624-RJUF/?utm_source=share&utm_medium=member_desktop ) dyka upp som term. (Greenwasting – när man gör investeringar i gröna miljöer men som sen inte tas om hand under etableringen så att växterna dör.) Som sagt man lär sig nytt varje dag, även om man önskar att fenomenen Greenwashing och Greenwasting inte hade behövt uppfinnas.
Med talare på symposiet så som Dan Pearson, Fergus Garret, Sarah Price, Dr. Mike Edwards, John Little, prof. Alastair Driver, Errol Fernandes, Henrik Sjöman, Dr. Wei Yang, prof. Dave Goulson och Tom Stuart Smith så var det två heldagar fulla med kunskap, intressanta tankar och massa information. Båda dagarna var det även paneler. På torsdagen var det ‘Taking rewilding to different audiences’ med Giacomo Guzzon, Dr. Gemma Jerome och Adam Hunt. ‘Rewilding and well-being’ med Dr. Sue Stuart Smith, Sarah Price och Errol Fernandes. Fredagens paneler ‘Planting for wild gardening. Expanding our plant palett and re-thinking food plants’ med Fergus Garrett, Dan Pearson och Poppy Okocha. Sista panelen var ‘Ecologically focused innovative techniques’ med Jo McKerr, John Little och Sid Hill.
Att försöka återge allt som uttrycktes under de här två dagarna är omöjligt, men har du möjlighet och du på något sätt snuddar vid det gröna i ditt arbete – gå in på Beth Chattos hemsida och läs mer. https://www.bethchatto.co.uk/the-beth-chatto-symposium-2022/
Det jag fastnade för lite extra var Professor Alastair Drivers tankar om hur man ska jobba för ” åter-förvilda naturen” (rewilding nature). Där ”Winning the hearts and minds” är så enormt viktigt, långt viktigare än alla siffror som visar på hur viktigt det är att återskapa naturliga habitat. Utan människors passion, driv och förståelse kommer man ingen vart. I staden är det viktigt att arbeta med de stora parkerna och golfbanorna, flodbankar och de gröna korridorerna för att binda ihop stadens gröna stråk och ytor. Här hade Adam Hunt en passande reflektion: ”We must look at the green korridors, parks, green spaces trought the animals perspektiv. Otherwise it’s going to be a green desert.” Vi pratar mycket om biologisk mångfald men tänker vi igenom besluten är det kanske inte blomman som behövs för att fjärilarna ska bli fler utan istället ge de någonstans att lägga sina ägg och för larverna att äta och växa upp till nya fjärilar.
Dr. Gemma Jerome sa i paneldebatten att -”Access to green spaces is key for making people healthy”, otroligt viktigt och vi har all fakta som stödjer detta men vi når inte hela vägen när det gäller de gröna ytorna. Beror det på tidsbrist? kommunikationsbrist? eller en för kortsiktig ekonomisk horisont? Dan Pearson uttryckte sin åsikt med -”There’s not enough cross-overs among the different proffessions in the departments. We need dialog!”
Nu är ju frågan Hur tar vi detta vidare? Hur ska vi nå ut med vår kunskap för att skapa fina samarbeten som genererar vackra, hållbara och smarta gröna miljöer som för människor att trivas och må bra? Jag tror det är den svåraste nöten att knäcka. Hur tänker du?
För min del kommer det nog att dyka upp mer tankar om symposiet under lång tid. Möjligtvis även här. /Therése
