Minns ni den första riktigt varma dagen i våras? Minns ni hur axlarna sänktes och ansiktet lät sig badas i guldljus? Jag minns. Jag minns hur hela jag hade längtat. Efter en utdragen ”vinter” med ett evigt trevande framåt och bakåt var det nästan overkligt när solen äntligen kom!
Så knoppades det intensivt. Alla lökar poppade ur det vissna gräset, allt var redo att bevisa färg. Sen följde en stafett där det ena vårtecknet efter den andra spurtade in i försommaren som om det gällde livet. Aldrig har jag haft jordgubbar att plocka på friland två veckor innan midsommar! Jag njuter och våndas.
Minns ni det sista regnet? I helgen dansades det regndans i trädgården. Himlen mullrade över åsen och molnen tryckte mörka. Snälla, snälla, snälla regn. Bara kom nångång. På andra platser öste det visst ner den natten. Hos oss kom 1 mm.
I augusti 2022 begav vi på Skärpa Studio oss till södra Tyskland och Holland. Målet var att besöka olika anläggningar och parker för att studera vegetationsbyggnad och växtval i ett föränderligt klimat. Det visade sig bli en lärorik resa utöver det vanliga.
Med rekordlåga vattennivåer och inget regn sedan april rådde strikt bevattningsförbud i Weinheim. Uppe bakom S:t Laurentis kyrka bekantade vi oss med Tysklands äldsta libanonceder, ett av få träd som fått dispens gällande vatten. Med sina stöddiga 300 år på nacken var man orolig att den långdragna torkan skulle ta knäcken på trädet och valde att stödvattna med en handfull kubiktankar som placerats i rotzonen under kronan.
Men på Sichtungsgarten Hermannshof kunde vi konstatera att det finns gott om växter som kan ge oss strukturrika och upplevelsefulla planteringar och samtidigt klara av den extrema torkan. Cassian Schmidt’s olika typplanteringar med stäppen som förlaga såg inte direkt ut som på bilderna man sett….men de var ändå fantastiska! (https://sichtungsgarten-hermannshof.de)
Nyanser i en bränd och solblekt färgskala, dimmigt grönludna blad, hundra olika slags vippor som vajar i släpljuset. Överlevare. Powerperenner för framtidens föränderliga klimat.
Med oss hem följde tankar kring växtanvändning och språkbruk. Vilka växter kommer vi kunna använda i våra urbana miljöer när klimatet förändras? Hur pratar vi om torkan och det uteblivna regnet? Solchanser och ”risk för regn” har – i alla fall hos mig – bytts ut mot ”regnchanser” och ”risk för sol”. För vem vet hur sommaren 2023 kommer arta sig.
Jag äter mina jordgubbar, njuter och våndas.
